eholst

Okej, det är inte ofta jag gråter, håller helst in allt och visar ingen. Måste jag gråta gör jag det för mig själv. Konstigt är då att jag lipar till filmer och serier. Som till dagens avsnitt av Grey's. Herregud jag grät så tårarna sprutade.., hur kan man visa sympati för en manipulerande seriemördare som avrättas med dödstraffet giftinjektion? Helt sjukt.. Ändå gör man det. Förtjänar människor att dö, att tas ifrån sina rättigheter bara sådär? Är vi bättre som avrättar dom? Ska man ta hänsyn till möjliga mentalsjukdomar? Vad är egentligen rätt, livstid eller dödstraff? Om dödstraff, så tänk om man avrättar oskyldiga? Det har ju hänt. Våld löser väl inget, eller? Den här frågan är ju så svår. Tidigare var jag för dödstraff mot till exempel sådana som Hitler. Han om någon förtjänade det. Men nu blir jag osäker... När man såg rädslan strax innan injektionen i ögonen, den desperata blicken som kommer jaga dig i dina drömmar, som man aldrig glömmer, och hur livsgnistan bara slocknade, så ja, det går inte att förklara. Usch, förstår inte hur vakterna som för in och kollar på fångarna klara det utan att bli psykstörda. Sånt önskar man inte sin värsta fiende, eller?

Jaja, nog med de här deprimerande skrivandet. Grey's får mig att gråta all oftare nu.. måste sluta med det här. Snart blir det att lägga sig och sova gott, hoppas jag. Sovmorgon till tio imon iallafall. Godnatt bloggen. ♥

Dagens låt: U2-I still haven't found what I'm looking for.