Destin' for greatness

Godkväll allesammans.
Ligger på laptopen på magen och funderar på livet. Isn't it funny how..

När man ser andra människor lyckas, blir man fruktansvärt stressad över att inte ha gjort det själv, än. Fastän man bara är sjutton..sjutton år och stressad över livet. Vad i hela friden ska det bli av mig? Så som jag beter mig nu kommer bara slita och tära ner mitt psyke, snart sitter jag väl på något mentalsjukhus. Det kan fasen inte vara normalt att vilja så mycket och ändå tveka. JAG VILL BLI NÅGOT! Tror att min starka vilja stjälper mer än hjälper faktiskt..

Snälla, jag vill inte bli en medelsvenne med liten villa, bil och ett vanligt jobb. Jag vill bli... När jag är till åren kommen vill jag kunna se bak över ett lyckligt, framgångsrikt liv fyllt med kärlek. Och ALDRIG behöva ångra en sekund av det. Is that too much to ask for? Är detta djupa tankar för en sjuttonåring i förorten som borde leva loppan på sommarlovet, eller är det ett tecken på att jag är redo att lämna den delen bakom mig och ta ett nytt steg framåt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0